Gato island
Igår gick vi upp tidigt båda två. Eftersom Frida var klar med Open water kursen kunde hon ta ett steg vidare mot Advance. Och i detta fallet med ett djupdyk bland hajarna. Samma procedur som förra gången, men Frida var givetvis nervös eftersom det var hennes första djupdyk (upp till 30 meter) . På båten höll vi tummarna för att hajarna skulle dyka upp och göra det värt allt slit. Och det gjorde dem!
Helt fantastiskt, hajarna närvarade under hela dyket. Vi behövde bara ligga på bottnen och njuta. Det lyckade hajdyket gav oss blodad tand för dykning, så vi skrev upp oss på en heldagstur med två dyk samma dag.
Turen gick till Gato island en mycket liten och obebodd ö eller snarare "klippa" mitt i havet. Känd för sin unika grotta man kan dyka i. Den är 50 meter lång varav 30 meter är i komplett mörker. En skräckblandad förtjusning att vara 10 meter under ytan i en sådan tunnel. Egentligen ett avanceat dyk, men Fridas instruktör ansåg att hon var duktig nog att göra det ändå. Har man tur kan man se hur revhajar cirkulerar vid utgången. Det verkade vara vår turdag.
Vid utgången simmade fem hajar, så vi närmade oss förisktigt och lade oss sedan på botten och bara tittade i 20 minuter, helt facinerade. Men kanske en mardröm för andra... Instängd i en undervattensgrotta med hajar...
På kvällen fick Frida sin Shark bite shot som hon tog med sin instrukör. För att fira sitt certifikat. En härlig tradition. Sen satt vi hela kvällen med Fridas instruktör Max, riktigt bra instruktör. Och två andra svenskar som vi också dykt med. En trevlig kväll.
Nu slöhänger vi vid poolen på hotellet, för idag ska vi vidare mot Oslob. Vad som händer där blir en överaskning.
Helt fantastiskt, hajarna närvarade under hela dyket. Vi behövde bara ligga på bottnen och njuta. Det lyckade hajdyket gav oss blodad tand för dykning, så vi skrev upp oss på en heldagstur med två dyk samma dag.
Turen gick till Gato island en mycket liten och obebodd ö eller snarare "klippa" mitt i havet. Känd för sin unika grotta man kan dyka i. Den är 50 meter lång varav 30 meter är i komplett mörker. En skräckblandad förtjusning att vara 10 meter under ytan i en sådan tunnel. Egentligen ett avanceat dyk, men Fridas instruktör ansåg att hon var duktig nog att göra det ändå. Har man tur kan man se hur revhajar cirkulerar vid utgången. Det verkade vara vår turdag.
Vid utgången simmade fem hajar, så vi närmade oss förisktigt och lade oss sedan på botten och bara tittade i 20 minuter, helt facinerade. Men kanske en mardröm för andra... Instängd i en undervattensgrotta med hajar...
Det är svårt att föreställa sig något som överträffar en sånn här upplevelse.
Resten av dyket och dyk nummer tre för dagen bjöd på färglada fiskar och fina koraller. Vilket nästan kändes tråkigt efter två otroliga hajdyk.
Nu slöhänger vi vid poolen på hotellet, för idag ska vi vidare mot Oslob. Vad som händer där blir en överaskning.
Vi säger hejdå till Malapascua och tackar alla på dyk centret och allt trevligt folk vi mött för att dem gjort det till en fantastisk del av resan. Man har nästan känt sig som en familj med dem på dykcentert, dykfolk är trevliga och man har så mycket gemensamt att prata om. Men hade det inte varit för dykningen hade det nog känts lite långtråkigt. Nu blev det allt annat än det. Trevlig ö, men helt fantastisk ö om man dyker.
Hejdå Malapascua, vi ses igen!
